Arbetarrörelsens arkiv

• Organisation: Rosmärken-Sverigemärken-SAP
• Utgivningsår: 1969
• Ursprung: Sverige
• Material: metall

"Erlanderrosen/Kampfondsrosen" Röd rosen bladen i guld, 10x12. 1969 års partikongress lämnade Tage Erlander posten som statsminister och
ordförande efter 23 år. För att tacka honom gjordes en insamling och partiet lät göra ett märke i form av en ros (Erlanderrosen) som såldes för 10 kr styck. Med insamlingens pengar som grundplåt bildades en fond med Tages namn: Tage Erlanders fond för Internationellt samarbete. *1976 efter valförlusten startades en kampfond, fram till 1979 samlades det in ca 6 miljoner kronor, S lyckades inte vinna valet 1979. *Efter 1979 nybildades kampfonden och en idé om att den gamla Erlanderrosen från 1969, skulle bli Kampfondsrosen anammades och det beslutades att alla som gav ett bidrag till kampfonden skulle få en Kampfondsros som tack.

Det är ett fantastiskt stycke svensk politisk historia, där "Erlanderrosen" är inte bara ett samlarobjekt utan en symbol för ett av de största maktskiftena i svensk nutidshistoria.
Här är ytterligare detaljer om märket, personerna och den politiska kontexten.
Även om rosen som symbol har djupa rötter i den internationella arbetarrörelsen, var det vid den här tiden som den svenska socialdemokratin på allvar började använda den stiliserade rosen som sitt främsta kännetecken.
Designen: Den specifika rosen på nålen bär drag av den estetik som växte fram under sent 60-tal. Ofta nämns konstnären och formgivaren Karl-Erik Forsberg i samband med partiets grafiska profilering under denna era, då han skapade den välkända "SAP-rosen".
Tillverkningen: Märken av denna typ beställdes ofta från klassiska svenska medalj- och märkesleverantörer som Sporrong, vilket borgade för kvaliteten (guldpläteringen på metallen).
Kampfonden: Att den även kallas "Kampfondsrosen" beror på att intäkterna inte bara var en personlig gåva, utan skulle användas för att "kämpa" för internationell solidaritet, en fråga som stod både Erlander och hans efterträdare Palme nära.
Personerna bakom kulisserna
Olof Palme: Det var Palme som ledde hyllningarna till Erlander vid kongressen 1969. För Palme var fonden ett perfekt verktyg; han ville flytta fokus från det trygga "Folkhemsbygget" till en mer aktiv och radikal utrikespolitik.
Aina Erlander: Tages hustru spelade en stor roll i att förvalta hans arv och var djupt engagerad i att fondens medel verkligen gick till att främja utbildning och internationella utbyten.
Partistyrelsen: Initiativet till insamlingen togs av partistyrelsen för att kanalisera den enorma tacksamhet som fanns bland medlemmarna efter Erlanders 23 år vid makten. Att sälja märken för 10 kr (vilket var en ansenlig summa 1969, motsvarar ungefär 100 kr idag) var ett sätt att demokratisera gåvan – alla skulle ha råd att bidra.
Året 1969 var ett av de mest dramatiska i svensk politik.
Generationsskiftet: Erlander representerade stabilitet och efterkrigstidens trygghet. När han klev av och Palme tog över, markerade det en rörelse mot en mer konfrontativ och ideologisk politik.
Vänstervågen: 1968 års studentrevolter och protesterna mot Vietnamkriget satte press på Socialdemokraterna från vänster. Erlanderrosen och den tillhörande fonden var ett sätt att visa att partiet tog den internationella solidariteten på allvar.
Fonden idag: Tage Erlanders fond för internationellt samarbete lever kvar än idag. Den har genom åren stöttat projekt för demokratiutveckling i bland annat södra Afrika och Östeuropa, helt i linje med den vision som sattes upp vid kongressen 1969.
En intressant detalj: Märket bars ofta mycket stolt på kavajslaget under 70-talet som ett tecken på att man tillhörde "den gamla gardet" men ändå blickade framåt mot en ny, internationell era.