Arbetarepartiet Socialdemokraterna

• Organisation: Arbetarpartiet Socialdemokraterna
• Utgivningsår: 1993
• Ursprung: Göteborg, Västra Götaland, Sverige
• Material: metall

1993 var året då partikongressen för första gången på många många år förlades utanför kungliga huvudkommunen. Märket som försåldes var ett smakfullt komponerat emaljmärke, ljust grönvit botten och den för året nya "spanska" rosen i rött plus ett par gröna blad. Texten är guldfärgad. Storleken är ca. 40 X 28 mm.

Märket från Socialdemokraternas kongress i Göteborg 1993 (bild image_ae797c.png) representerar ett av de viktigaste strategiska skiftena i partiets moderna historia. Det var inte bara platsen som var ny, utan hela det visuella språket signalerade en modernisering för att möta ett förändrat Europa.
Här är bakgrunden till märket och det politiska läget 1993:
Designen: Den "spanska" rosen tar form
Märket är ovalt (40 mm 28 mm) och bär den då helt nya partisymbolen.
Javier Mariscal: Personen bakom den nya rosen var den spanske konstnären Javier Mariscal (känd för bland annat OS-maskoten Cobi i Barcelona 1992). Han fick uppdraget att rita om den traditionella rosen till något mer levande, asymmetriskt och "mjukt".
Symbolik: Den nya rosen skulle symbolisera en modern, öppen och europeisk socialdemokrati. Den runda, nästan handritade stilen var ett brott mot de tidigare mer stela och heraldiska rosorna (som på märket från 1987, bild image_649c8d.png).
Göteborgskongressen: Att kongressen förlades till Göteborg var ett medvetet val för att bryta "Stockholmsdominansen" och knyta an till rörelsens starka fästen i industrins och sjöfartens stad.
Det politiska läget 1993: "Kris och hopp"
Sverige befann sig 1993 i en av de djupaste ekonomiska kriserna sedan 1930-talet.
Massarbetslöshet: Arbetslösheten hade skjutit i höjden och var den dominerande frågan på kongressen. Parollen var att "arbeta Sverige ur krisen".
Oppositionstiden: Socialdemokraterna satt i opposition mot Carl Bildts borgerliga fyrpartiregering. Kongressen 1993 fungerade som en massiv uppladdning inför det stundande valet 1994, där partiet siktade på att återta makten.
EU-frågan: Debatten om svenskt medlemskap i EU (dåvarande EG) gick på högvarv. Partiet var splittrat, och ledningen arbetade hårt för att ena rörelsen inför folkomröstningen 1994.
Ingvar Carlsson: Som partiordförande var han den samlande kraften. Hans uppgift i Göteborg var att gjuta mod i medlemmarna mitt under den ekonomiska deppressionen och förbereda dem för regeringsansvar.
Mona Sahlin: Som partisekreterare (1992–1994) var hon den främsta arkitekten bakom kongressens moderna framtoning och bytet till Mariscals nya logotyp. Hon ville göra partiet mer "populärkulturellt" och tillgängligt för unga väljare.
Göran Persson: Vid denna tid var han partiets ekonomisk-politiska talesperson. Det var i Göteborg 1993 som han på allvar klev fram som den som skulle "städa upp" i statens finanser, vilket lade grunden för hans framtida partiledarskap.