Arbetarepartiet Socialdemokraterna

Till den 25:e kongressen 1972 hade man ett plastmärke. Texten är lila på orange grund, storleken 0 41 mm.
Detta märke från Partikongressen 1972 (bild image_c6c937.png) representerar en brytningstid inom Socialdemokraterna, både grafiskt och politiskt. Vid denna tid genomgick partiet en modernisering där man lämnade de tunga emaljmärkena för en mer tidstypisk stil i plast och starka färger.
Här är bakgrunden till märket och de personer som formade kongressen:
Färgsättningen: Kombinationen av orange och lila (eller djuprosa) är extremt tidstypisk för tidigt 1970-tal. Det var ett medvetet steg bort från den traditionella "arbetarröda" färgen för att signalera förnyelse och framåtanda.
Logotypen: Högst upp på märket syns en stiliserad pil (ett "S" format som en pil). Detta var en del av det nya grafiska program som partiet arbetade fram under slutet av 60-talet för att verka mer modernt och effektivt.
Det politiska landskapet 1972
Olof Palmes tidiga år: Palme hade tagit över som partiledare 1969, och 1972 års kongress handlade mycket om att befästa hans ledarskap och partiets nya kurs.
Stora reformer: Vid denna tid låg fokus på arbetsrättsliga reformer (som senare ledde till MBL och LAS) och en offensiv miljöpolitik. Det var också här diskussionerna om löntagarfonderna började ta form på allvar.
Världspolitiken: 1972 var året för den stora FN-konferensen om miljö i Stockholm, och Socialdemokraterna ville visa att de var ett parti som tog ansvar för de nya globala frågorna.
Personerna bakom kongressen
Olof Palme: Den givna huvudpersonen vars tal dominerade kongressen. Hans retorik speglas i märkets moderna och nästan internationella stil.
Sten Andersson: Som partisekreterare var han "arkitekten" bakom organisationen och den som drev på för att partiet skulle modernisera sin kommunikation och sina symboler.
Ingemund Bengtsson: Som jordbruksminister var han djupt involverad i miljöfrågorna som var centrala under detta år.
Hur märket gavs ut
Märket utgavs till delegater och besökare under kongressdagarna. Att man valde plast istället för metall var ett tecken på tiden – det var billigare att massproducera, kändes modernt och passade den rådande "slit-och-släng"-kulturen som ironiskt nog fanns parallellt med den växande miljömedvetenheten.

  • 02Låda
  • 06Kvarter
  • 16Plats