Lokala Första maj märken

• Organisation: Arbetarepartiet Socialdemokraterna
• Utgivningsår: 1920
• Ursprung: Mölndal, Västra Götaland, Sverige
• Material: papper

Mölndals Arbetarekommun 1920.

Detta märke från Mölndals Majdemonstration 1920 är en lokal stolthet från en tid då Mölndal var en av Sveriges mest utpräglade industriorter. Det speglar samma historiska genombrott som de nationella märkena från 1920, men med en tydlig lokal prägel.
Här är detaljerna om märket och dess historiska sammanhang:
Märket: Den tidlösa rosen
Motivet: Märket pryds av en röd ros, arbetarrörelsens främsta symbol som står för både skönhet och kamp ("bröd och rosor"). Till skillnad från det mer abstrakta riksmärket ("Rätt åt alla") valde man i Mölndal en mer traditionell men kraftfull symbolik.
Material: Under 1920 var det fortfarande brist på metaller efter kriget, varför märket är tryckt på papp/kartong. Detta gjorde det billigt att producera och köpa, vilket var viktigt för att så många som möjligt skulle kunna visa sin solidaritet.
Ursprung: Märket gavs ut av Mölndals Arbetarekommun, som var den lokala organisatören av demonstrationståget.
Politiken 1920: Maktövertagandet
När detta märke bars i maj 1920 befann sig den svenska arbetarrörelsen i en unik position.
Sveriges första S-regering: Bara två månader före majfesten, i mars 1920, bildade Hjalmar Branting Sveriges första helt socialdemokratiska regering. Demonstranterna i Mölndal marscherade alltså under parollen för en rörelse som nu satt vid landets högsta styre.
8-timmarsdagen: Detta var det första året då lagen om lagstadgad åttatimmars arbetsdag (beslutad 1919) tillämpades fullt ut i fabrikerna. För de många industriarbetarna i Mölndal var detta en konkret och livsavgörande seger.
Rätt åt alla: Den nationella parollen detta år betonade att den politiska rösträtten nu skulle följas av social och ekonomisk rättvisa.
Mölndal och personerna bakom
Mölndal var vid denna tid känd som "Kvarnbyn" och var fyllt av textilfabriker, pappersbruk och annan industri.
Industriarbetarna: Bakom märket stod stadens tusentals industriarbetare. Arbetarekommunen i Mölndal var mycket stark och fungerade som det sociala och politiska navet för stadens befolkning.
Folkets Hus: Inkomsterna från märkesförsäljningen gick ofta till att finansiera lokala verksamheter eller driften av den lokala samlingslokalen, där man kunde bedriva folkbildning och kultur.
Lokala ledare: Det var ofta fackliga företrädare från de stora fabrikerna (som exempelvis Papyrus eller textilindustrierna) som satt i Arbetarekommunens styrelse och fattade beslut om märkets utformning.
Sammanfattningsvis: Detta märke bars av en arbetare i en av Sveriges viktigaste industriorter under det historiska år då rörelsen för första gången tog steget in i Regeringskansliet.