• 09Låda
  • 02Kvarter
  • 13Plats

Arbetarerörelsens Tidningar.

AT.
AFTONTIDNINGEN Stockholm, av LO startad 1942.
Nedlagd 1956 i samband med att LO köpte Aftonbladet som
"följde med" i Stockholms Tidningen - affären.
AT-nålen känner jag i tre varianter, 2 med stora
bokstäver, där en är målad och den andra är
emaljerad.
Den tredje varianten har mindre bokstäver och
är emaljerad. Alla tre är ca. 9 mm. Färgerna är;
röda bokstäver på vit botten.
Det är ett typiskt exempel på de små redaktionella identitetsmärken som många tidningar använde under 1940‑ och 50‑talet – ofta för personal, försäljare, kampanjer eller interna evenemang.
Vilka stod bakom tidningen?
Här är de centrala personerna under den period då märket sannolikt tillverkades:
Chefredaktörer.
1942–1946 Ture Nerman. Radikal socialdemokrat, tidigare vänstersocialist. Gav AT en tydligt antinazistisk profil.
1946–1950 Herbert Tingsten. Liberal intellektuell, senare DN-chef. Kort och turbulent tid.
1950–1956 Gunnar Fredriksson. Stabiliserade tidningen, mer traditionellt socialdemokratisk.
Ägare och organisation: Arbetarrörelsens Press (LO + SAP)
Kopplingar till Tidens förlag och andra socialdemokratiska medieprojekt
Redaktion på Vasagatan, Stockholm
Politiken under de mest sannolika märkesåren (1942–1946)
Eftersom logotyp stilen matchar tidningens tidiga år är krigsåren och direkt efterkrigstiden den mest sannolika perioden.
Centrala politiska teman: Antinazism och antifascism
AT var en av de mest högljudda antinazistiska rösterna i svensk press.
Folkhemmet och sociala reformer
Socialdemokratin dominerade politiken under Per Albin Hansson.
Neutralitetspolitiken under kriget
AT var mer kritisk mot eftergiftspolitiken än många andra S‑tidningar.
Efterkrigstidens uppbyggnad
Fokus på bostäder, sociala reformer, internationell solidaritet.
Personer som ofta förekom i tidningen:
Per Albin Hansson (statsminister till 1946). Tage Erlander (från 1946).
Gunnar Myrdal. Alva Myrdal. Ernst Wigforss. Rickard Sandler.
Zeth Höglund (tidigare vänstersocialist, då S‑profil).
SR. 466.