Arbetarepartiet Socialdemokraterna

• Utgivningsår: 1984
• Ursprung: Sverige
• Material: metall

Dessa två märken med rosen på vit botten fins även som brosch. storleken är då 26 mm i diameter.

Det märke kan även komma som en brosch med en diameter på 26 mm föreställande den klassiska röda rosen på vit botten, är ett typiskt exempel på den högkvalitativa medlemssymbolik som präglade Socialdemokraterna (SAP) under mitten av 1980-talet. Att det är en brosch (ofta i emalj eller med en skyddande lackyta) snarare än en enkel plåtknapp tyder på att det var avsett för mer stadigvarande bruk, exempelvis för medlemmar eller kongressombud.
Märket och dess formgivning
Designern: Den moderna S-rosen, som detta märke bygger på, ritades ursprungligen av konstnären Bengt Blomgren. Den presenterades först 1969 som en hyllning till Tage Erlander vid hans avgång. Under 1980-talet var det denna version, ofta med tre eller fyra gröna blad, som var partiets officiella logotyp.
Utgivningen: Året 1984 var ett kongressår för Socialdemokraterna. Partiets 29:e ordinarie kongress hölls i Stockholm mellan den 15 och 21 september under parollen "Vi bygger för framtiden". Det är mycket troligt att märket togs fram i samband med denna kongress eller som en del av den stora medlemsvärvning som pågick under Bo Toressons tid som partisekreterare.
Tillverkning: Denna typ av finare emaljmärken och broscher producerades ofta av anrika svenska medaljtillverkare som Sporrong, eller beställdes via partiets eget reklamföretag, ARE-bolagen (tidigare Folkreklam).
Personerna bakom kampanjen
Bo Toresson: Som partisekreterare (1982–1992) var han den organisatoriska motorn bakom partiets kommunikation och kampanjmaterial under 1984. Han arbetade hårt för att modernisera partiets ansikte utåt och öka medlemsantalet genom bland annat stora kampanjer på arbetsplatserna.
Olof Palme: Som partiordförande och statsminister var Palme rosens främsta bärare och ansiktet utåt för den politik märket representerade.
Politiken i Sverige 1984
"Den tredje vägen": Efter valsegern 1982 drev regeringen Palme en ekonomisk politik som kallades "den tredje vägen". Syftet var att både bekämpa inflationen och värna sysselsättningen genom en kombination av devalvering och investeringar.
Löntagarfonderna: Vid årsskiftet 1983/1984 infördes de omstridda kollektiva löntagarfonderna, vilket ledde till en av de största politiska mobiliseringarna i Sverige, med 4-oktoberdemonstrationerna som kulmen.
"Rosornas krig": Under mitten av 1980-talet började de interna spänningarna öka mellan den så kallade "kanslihushögern" (med finansminister Kjell-Olof Feldt i spetsen) och fackföreningsrörelsen (LO), en konflikt som kom att kallas "rosornas krig".