1 Maj märke 1935

Hjalmar Branting 1860-1925
Han föddes i ett välbärgat hem i Stockholm. Fadern var professor och chef för gymnastiska centralinstitutet (GCI). Redan som 17-åring tog Hjalmar Branting studentexamen och fortsatte sedan sina studier vid universitetet i Uppsala. Där kom han i kontakt med många av den tidens radikaler. Efter studietiden blev han medlem i redaktionen för den radikala dagstidningen Tiden. År 1887 blev han redaktör för Social - Demokraten.
Hjalmar Branting blev den svenska Socialdemokratins obestridde ledare. Vid partiets bildande 1889 blev han första namn i den grupp av sju förtroendemän som valdes som partiets ledning. Han blev partiets första kongress valda ordförande år 1908. Branting var den förste socialdemokraten i Sveriges riksdag, invald 1896 på en liberal vallista. Sin marxistiska övertygelse hade han dokumenterat redan i ett mycket berömt föredrag i Gävle år 1886, betitlat "Varför arbetarrörelsen måste bli socialistisk". Han var också en klar och bestämd reformist, ständigt redo att gå emot varje tecken på utomparlamentariska metoder. 1917 blev han finansminister och senare utrikesminister i en koalitionsregering med liberalerna.

Före sin död 1925 var han tre gånger statsminister och chef för socialdemokratiska minoritetsregeringar, nämligen åren 1920, 1921-1923, 1924-1925. Tiden efter första världskriget slut inriktades Hjalmar Brantings arbete i stor utsträckning på de internationella frågorna. Han var svensk delegat vid Nationernas Förbund från 1920 och ledare för NFs råd från 1923. År 1921 blev han tillsammans med norrmannen Christian L Lange tilldelad Nobels fredspris. Han avled den 24 februari 1925. Hans minne hyllades runt hela världen. Där sågs han som "den store europén".

Paroll

Arbete och bröd till alla.
Stöd åt regeringens välfärdspolitik.


  • 00Skåp
  • 08Kvarter
  • 05Plats