
- 00Skåp
- 10Kvarter
- 12Plats
1 Maj märke 1899
1899 kom det första märket i en rad med helt ny stil. De var tryckta i flera färger till skillnad från de tidigare, som i huvudsak utförts i rött och vitt. Nu började man använda sig av för tiden mer typiska motiv. Motivet var ofta röda fanor demonstrationståg, arbetare, soluppgångar med mera. Dessa motiv var mycket mer effektfulla än tidigare. Det var också detta år som försäljningen tog ordentlig fart. 1899 var upplagan 77 000. Kanske berodde den ökade försäljningen inte bara på arbetarrörelsens tillväxt utan också på att själva märket var vackrare än tidigare.
Det här är ett fantastiskt stycke svensk arbetarhistoria. Det står "1. Maj 1899" uppe i det vänstra hörnet på bilden. Detta är det sjätte förstamajmärket som gavs ut i Sverige och motivet föreställer en industristad där solen går upp över vattnet, samtidigt som de röda strålarna bär det klassiska citatet från Kommunistiska manifestet om att arbetare i alla land bör förena sig. Vid den här tiden var dessa märken ofta gjorda i papper eller tunn plåt och de fungerade som viktiga insamlingsverktyg för att finansiera rörelsens verksamhet och strejkfonder.
Det var Socialdemokratiska Arbetarepartiet som stod bakom utgivningen och vid den här tiden var partiet fortfarande ungt under ledning av Hjalmar Branting. Branting var den självklara ledaren och redaktör för tidningen Social-Demokraten, där han arbetade hårt för att kanalisera arbetarnas missnöje till parlamentariska reformer snarare än revolution. Det är inte alltid dokumenterat exakt vilken konstnär som ritade de allra tidigaste märkena men de trycktes ofta av arbetarrörelsens egna tryckerier och stilen med den uppgående solen blev snabbt en ikonisk symbol för hoppet om en ny tid.
Året 1899 var en extremt händelserik brytningstid för den svenska arbetarrörelsen då Landsorganisationen nyss hade bildats och gjorde sitt första hela verksamhetsår. Samtidigt stiftades den kontroversiella Åkarpslagen som syftade till att straffa dem som försökte hindra strejkbrytare från att jobba, vilket blev en symbol för klassförtryck för hela rörelsen. Den stora politiska striden gällde dock den allmänna rösträtten eftersom endast män med hög inkomst fick rösta vid denna tid, och kraven på "en man, en röst" samt införandet av åttatimmarsdagen dominerade demonstrationerna. Det är intressant att notera att det politiska märket var den enda symbolen man bar vid denna tid, då den välkända Majblomman inte lanserades förrän nästan ett decennium senare.