1 Maj märke 1896

• Organisation: Arbetarepartiet Socialdemokraterna
• Utgivningsår: 1896
• Ursprung: Sverige
• Material: papper

Åren 1896-1898 fanns frihetsgudinnan i olika formen på första maj märken. Samtidigt återkom kravet på åtta timmars arbetsdag. Det skulle komma att finnas kvar i ännu många år. Inte förrän vid, 1919 års riksdag antogs lagen om åtta timmars arbetsdag.

Märket från 1896, med det kraftfulla motivet av en kvinna på ett jordklot (ofta kallad "Frihetsgudinnan" eller "Marianne"), markerar en av de mest betydelsefulla punkterna i den tidiga svenska arbetarrörelsens historia. Det var vid den här tiden man på allvar började bygga upp en visuell identitet för Första maj.
Här är detaljerna kring märket och det historiska året 1896:
Märket: En symbol för global frihet
Märket var en del av den första stora serien av pappersmärken som gavs ut mellan 1894 och 1911.
Motivet: Kvinnogestalten bär en fackla (för upplysning) och ett svärd (för kamp). Hon står på ett jordklot för att visa på rörelsens internationella gemenskap – idén hämtades från Norge, där man börjat med liknande märken tidigare.
Parollerna: Texten på märket var glasklar: "8 timmars arbetsdag" och "Kortare arbetstid – Högre lön". Detta var de grundläggande kraven som enade arbetarna i en tid då 10–12 timmars arbetsdagar var standard.
Tillverkning: Dessa tidiga märken trycktes ofta hos Wilhelmssons boktryckeri i Stockholm. Det kostade vid den tiden cirka 100 kronor att trycka en upplaga på 10 000 märken.
Personerna bakom märket
Till skillnad från senare år då specifika konstnärer som Robert Ekman blev kända för sina designer, var de tidigaste märkena ofta framtagna kollektivt av Socialdemokratiska arbetarepartiets (SAP) styrelse.
Idégivarna: Ledande gestalter som Hjalmar Branting och Fredrik Sterky (LO:s förste ordförande) var djupt involverade i hur rörelsen skulle presentera sig utåt.
Porträttens intåg: Det var först år 1900 som man började avbilda specifika personer på märkena (först ut var just Axel Danielsson och Fredrik Sterky). Innan dess var det de klassiska allegoriska symbolerna som gällde.
Det politiska läget 1896: Brantings genombrott
1896 var inte vilket år som helst – det var året då svensk politik förändrades i grunden:
Branting i Riksdagen: Hjalmar Branting valdes detta år in som den förste socialdemokraten i riksdagen någonsin. Han valdes in i andra kammaren med stöd från liberala kretsar i Stockholm. Detta gav arbetarrörelsen en parlamentarisk röst de aldrig haft förut.
Folkriksdagen 1896: Eftersom den officiella riksdagen (särskilt första kammaren, "Junkerkammaren") vägrade gå med på rösträttsreformer, anordnade man en Folkriksdag i maj 1896. Det var en alternativ samling som skulle visa att folkflertalet krävde allmän och lika rösträtt.
Internationell spänning: Unionsfrågan med Norge var het, och Branting använde ofta sina tal för att varna för de krigiska tongångarna och istället kräva fred och demokratiska lösningar.
Sammanfattningsvis bar demonstranterna 1896 sin "Frihetsgudinna" med en känsla av att de äntligen hade börjat bryta sig in i maktens korridorer.