1 Maj märke 1900

• Organisation: Arbetarepartiet Socialdemokraterna
• Utgivningsår: 1900
• Ursprung: Sverige
• Material: papper

Första gången som enskilda personer förekom på märken var år 1900. Tanken var att nyligen bortgångna och kända inom arbetarrörelsen skulle hyllas på detta sätt.
Den 29 december 1899 avled Axel Danielsson. Fredik Sterky som deltog vid begravningen, trots att han var sjuk, ådrog sig lunginflammation och avled den 11 januari 1900. Det var alltså ganska naturligt att gemensamt hylla dessa två förgrundsmän inom arbetarrörelsen. (Se vidare Fredrik Sterky 1933 och Axel Davidsson 1934.)

En hyllning till rörelsens pionjärer
Märket från 1. Maj 1900 fungerar som en minnesgärd för de två förgrundsgestalterna Axel Danielsson och Fredrik Sterky. Axel Danielsson var en av den svenska socialdemokratins främsta agitatorer och ideologer, känd för sitt arbete i Malmö med tidningen Arbetet. Hans bortgång i december 1899 lämnade ett stort tomrum efter sig. Fredrik Sterky, som var LO:s allra första ordförande, visade sin hängivenhet genom att trots sjukdom delta i Danielssons begravning, vilket tragiskt nog ledde till hans egen död i lunginflammation bara veckor senare. Att de båda porträtteras tillsammans på detta märke, åtskilda av en brinnande fackla, symboliserar hur ljuset de tänt för rörelsen skulle bäras vidare trots deras frånfälle.
Från symbolik till porträtt
Övergången från 1899 års märke, som fokuserade på den kollektiva kraften genom bilden av den uppgående solen över industristaden, till 1900 års personcentrerade märke visar på en vilja att humanisera kampen. Genom att bära bilderna av Danielsson och Sterky på bröstet kunde arbetarna visa sin tacksamhet och lojalitet mot de ledare som bokstavligen gett sina liv för saken. Denna tradition att hedra nyligen bortgångna profiler kom att bli ett återkommande inslag i de kommande årens märkesdesign, vilket hjälpte till att bygga en gemensam historia och identitet inom den unga arbetarrörelsen.
Politisk tyngd i sorgens tid
Politiskt sett innebar förlusten av dessa två män en kritisk punkt för både partiet och det nybildade LO. Danielsson hade varit en brygga mellan radikala idéer och praktisk politik, medan Sterky hade lagt grunden för den fackliga organiseringen. Att märket gavs ut just första maj år 1900 gav demonstrationerna en ton av både sorg och beslutsamhet; man demonstrerade inte bara för åttatimmarsdagen och rösträtt, utan också för att hedra arvet efter sina fallna ledare. Det är ett märke som bär på en ovanligt stark emotionell laddning jämfört med många av de mer strikt politiska märken som följde därefter.